Veckan började med att husses mamma, Britt, och hennes vän, Verner, kom hit och hälsade
på mig. De tyckte också att jag var jättesöt (det tycker nämligen alla). På tisdagen åkte vi hem till Loke och Primus. Matte och husse pratade lite med mattes föräldrar och sen gick dem, utan mig(!). Jag tyckte ju att det var rätt ok ändå.
Jag retade Primus massor och jagade Loke och så busade jag med Helen också. Några
timmar senare kom husse och matte tillbaka och hämtade mig, och då blev jag jätteglad, tänk vad bra att de inte hade glömt bort mig. De hade tydligen varit på någon föreläsning om området vi bor i.
På onsdagen så blev husse, matte och jag hämtade av Susanne och Loke med bil. Vi skulle åka hem till gammelhusse Per och hälsa på! När vi kom det så visade det sig att min mamma och mina syskon Garmur, Maiko, Uther och Nikki också var där!! Vi busade med varandra massor. Det var jätteroligt att träffa alla igen. Uther, Nikki och Garmur ska alla åka iväg utomlands så småningom och bo i andra länder så man får ju passa på att rycka i deras öron och svansar när man har chansen.
Maiko kommer bo kvar här i Stockholmsområdet tillsammans med mamma och hennes matte, Marie, och husse, Björn, så henne kommer jag kunna busa med ibland även i fortsättningen. När vi kom hem igen var jag jättetrött efter allt bus så jag sov resten av dagen.
På torsdagen kom Loke hit och hälsade på. Jag försökte leka lite med honom, men han tycker som sagt att jag är för vild. Men det gjorde inte så mycket, jag var ändå så trött efter syskonträffen så jag sov istället.
I fredags fick jag vara hemma hos Loke och Primus och busa igen på kvällen. Matte och husse hade fått en möjlighet att gå på invigningen för den ny forntidsutställningen på Historiska museet och då det inte varit någon likanande invigning där sedan 1943 så ville de inte missa den chansen. De hade jättetrevligt där och tyckte att den nya utställningen var riktigt bra.
Lördagen och söndagen var lugna. Vi var bara hemma och slöade och lekte.
Hej!! Det är jag som är Aiax och det här är min lya på nätet.
Jag är en Irländsk Varghund och matte säger att jag en dag ska bli jättestor precis som min mamma, pappa och Farbror Loke (Loke är egentligen min mormors kusin, men jag kallar honom farbror ändå för det är lättare så). Jag vet inte riktigt hur det ska gå till för just nu är jag inte så stor alls.
Jag kommer från en kennel som heter Greirish och som ägs av min gammelhusse Per. Per gav mig ett jättefint kennelnamn som är helt unikt innan jag åkte därifrån så att alla ska veta vem jag är. Mitt fina namn är Greirish Ultra Ducal.
Ta dig tid och titta runt på sidan för här finns en massa intressanta saker om mig. Det finns den här dagboken. Som egentligen borde heta veckobok eftersom jag inte orkar skriva varje dag (försök själva att skriva på ett tangentbord med tassar så får ni se hur jobbigt det är). Det finns en massa bilder på mig, mina syskon och mina kompisar, ett släkträd med mina släktingar, länkar till roliga sidor, information om min flock så du får veta vem som är vem.
Matte och husse verkar vara helt besatta med vad jag väger och hur stor jag är så det finns diagram över det också *suck*. Och sen så småningom så säger matte att vi ska åka på något som kallas utställning och att jag då ska få skriva in mina resultat här på sidan. Jag vet inte riktigt vad det här med utställning innebär men fabror Loke har berättat att det är jätteroligt för man får träffa en massa andra hundar och människor. Man får tydligen springa med matte i någon fyrkantig ring (människor är lite konstiga ibland… trodde alla visste att ringar är runda) och någon som kallas för domaren klappar mycket på en och pratar med en… Loke säger iaf att det är jättskoj så jag får väl hoppas att han har rätt.
Vi börjar redan i vecka 43 egentligen.
Den 29:e oktober flyttade jag hemmifrån endast 8 veckor gammal. Det var lite läskigt att åka ifrån mina syskon. Men min nya husse, Johan, och min nya matte, Camilla, har varit jättesnälla och lekt och gosat massor med mig så jag känner mig redan hemma här.
När jag flyttade så kom husse och matte och hämtade mig hemma hos min gammelhusse Per. Mattes syster, Helen, var också med och filmade oss. Det var lite ledsamt och läskigt att åka därifrån så jag grät en del på vägen, men det fanns massa intressanta saker att titta på utanför bilen också. 
När vi kom hem så visade husse och matte mig min nya säng, min matplats och mina nya leksaker. Favoriten blev genast en grå tygråtta, för den har en svans som är jätterolig att bita i. Första natten var lite ensam men så fort jag pep så var husse eller matte där och klappade på mig så det var rätt bra endå. Andra natten var mycket bättre då vaknade jag bara en gång.
Resten av den här veckan har vi mest varit hemma allihopa och busat och sovit. Det är lite läskigt att gå ut ur lägenheten och åka hiss och gå ut, men husse och matte säger att jag är jätteduktig. På onsdagen så satte dom på mig något som kallas för halsband och koppel när vi skulle ut. Jag förstår inte alls vad det ska vara bra för för det kliar hemskt mycket. Matte säger att det är för att jag inte ska springa iväg, men jag förstår inte alls varför jag skulle göra det när det är så läskigt där ute.
På fredagen fick vi besök. Matte och husse tog med mig ut på gården och när vi står där så kommer det några människor med två andra hundar. Det var mattes föräldrar, Svenne och Susanne, och min mormors kusin Loke (som också är en varghund som jag) och en liten vit hund som heter Primus. Jag blev jätteglad och ville genast leka. Men Loke och Primus säger att jag är för vild och för liten för det. Så jag fick leka med Svenne och Susanne istället. Det var också roligt. Primus ville inte alls leka med mig. Han blir så sur och fräser och har sig, det låter jätterolig, så jag retar honom hela tiden.
På söndagen kom husses pappa, Roland och hans särbo, Solweig, och hälsade på. Det var också jätteskoj. De tyckte att jag var jättesöt och klappade och kliade på mig. Jag var lite trött på söndagen eftersom jag växer så mycket så tyvärr så sov jag ganska mycket när de var här.
Vi har varit på en liten semester, husse, matte, Primus, Nelson och jag. Vi var till det där stället i Roslagen igen, Marholmen. Det var mysigt, lite fler hundar den här gången fast på söndagen åkte dom hem till skillnad ifrån oss. Vi stannade en hel vecka. Så det blev många och långa promenader. Jag var till veterinären innan vi åkte och fick medicin för mitt knä, och tänk, värken försvann nästan på en gång och jag har slutat att halta. Jag blev magsjuk när vi var där och det var ju inte så kul faktiskt, men det var ju tur att husse och matte var lediga (förutom att dom tittade på det där evinnerliga OS hela tiden) så dom kunde gå ut med mig. Nelson och jag busade så mycket att jag lyckades slå av en av mina huggtänder, så den 15 mars skall jag till tandläkaren och laga den. Jag lyckades smitta Nelson med magsjuka också, så när vi kom hem ifrån Marholmen var det hans tur att bli vissen och det veckan innan han ska ställas ut. Håhå jaja. Stackars Nelson, mattarna var som tokiga och röck honom i pälsen och på örona, han blev tvungen att bada också. Sedan när utställningsdagen kom så var matte jätteförkyld men vi åkte iväg i alla fall, utställningen var i Köping ca 15 mil ifrån Stockholm. Nelson blev 3a av 3 deltagande juniorer, det var inte riktigt hans dag, men jag tror att det beror på att han precis hade varit sjuk och det tror matte också.
Just nu så går husse här hemma och suckar och stönar för han har fått överta mattes förkylning och han är inte glad för det.
Primus kan inte skriva något den här gången för han är också sjuk och ligger på sjukhuset, han skall utredas har matte sagt för det är något konstigt fel med honom när han blir så svårt sjuk 2 gånger på ett halvår när han bara är 1 år gammal. Tänk jag saknar Primus jättemycket och blir faktiskt lite nere när han inte är hemma. För även om vi inte alltid tycker likadant så gillar vi ju varandra ändå!
En deppig Loke
Primus, Nelson och jag promenerar på Marholmen tillsammans med matte.
Här händer det grejor vill jag lova. Jag har hört att matte och husse har disskuterat lite fram och tillbaka. Jag hörde också Nelsons namn nämnas men tänkte inte så mycket på det. Senast Nelson och jag möttes var i somras och då var han ju bara ett litet småglin på sådär en 7 månader. Så en dag bar det av ut till gammelhusse Per, och vem var där om inte Nelson, vad han hade vuxit! Han är ju ett helt år nu. Men vi kunde inte leka något för jag hade problem med mitt högra knä igen och måste vila (morrrrrr, jag har vilat och vilat, inte fått springa lös och leka nånting). Några dagar senare så kommer Nelson hem till oss med sin husse Patrik. Vi går på en prommis tillsammans och sedan går vi in och vilar lite medans matte och Patrik fikar lite och pratar. Efter någon timma så går Nelsons husse iväg men kommer strax tillbaka med en massa grejor, såsom matskålar och en biabädd bl.a. Det visar sig vara Nelsons grejor. Jag lyssnade ju inte så noga på vad matte och Patrik hade disskuterat men jag började förstå att här var något stort på gång. Nelson höll ju för sjutton på att flytta in. Hjääälp, hur skall min matte ha tid för en till.
Det har i allafall gått ganska bra, Det enda problemet är ju att jag fortfarande inte får gå lös för mitt förbaskade knä, vi har fått springa lösa litegrann för att lära känna varandra och att jag har fått sätta Nelson på plats så att han vet vem det är som bestämmer ;o)
Loke
Här är vi, Primus, Loke och Nelson
Jag trodde att nu har väl matte gått och blivit helsnurrig, en till lika stor som Loke. Jag tycker ju att det räcker med honom, men jag är ju så pass klok att jag begriper att det är matte som bestämmer här och inte någon annan. Jag gillade inte Nelson för fem öre till att börja med, jag vaktade mina grejor och min mat. Nelson försökte äta upp den ibland men då sa jag ifrån och det förstod han alldeles utmärkt. Men nu så tycker jag att Nelson är en riktigt kul kille. Vi leker mycket tillsmammans och kommer bra överens.
Primus
Så blev det Jul igen. Tänk vad trevligt, massor med god mat. Jag hjälpte matte det här året också med att laga Julmaten och jag blev jättetrött eftersom jag var tvungen att övervaka allting. På Julafton kom Camilla, Ella (mattes mamma), Sture och Sonja (husses pappa och mamma) så det blev lite trångt här hemma. Sonja som ju är jätterädd för mig och Primus var faktiskt riktigt duktig. Hon vågade klappa på oss och Primus fick ligga bredvid henne i soffan och sova.
Sedan kom nyår veckan efter, det var väldigt mycket raketer som skickades upp i luften, jag stod och tittade på dom tillsammans med matte och husse, det var jättespännande. Det var god mat då också, närmare bestämt smörgåstårta som vi också fick smaka på. Så att sådana här helger får gärna komma lite oftare. Mums.
Loke
Här går Camilla med Maximus i rasparaden på Stora Stockholm. Jag fick inte följa med dit för jag hade ont i magen.
Julen har varit här, den var god!
Primus
Och så satte matte igång att packa igen. Fast det var bara matte som höll på och packade och det gjorde hon i smyg. Sedan åkte vi och handlade men hon bar inte in maten i huset utan lät den ligga kvar i bilen, underligt. Så nästa dag körde matte fram bilen till huset och började lasta in min madrass, Åhhhneeej, inte ut på någon långresa igen tänkte jag.
Hon sa till husse att nu var det bara till att hoppa in i bilen för nu bar det av. Husse undrade förstås vart vi skulle men matte sa bara “det får du se”. Vi åkte faktiskt inte så där jättelänge som jag trodde att vi skulle göra utan efter någon timma så var vi framme. Vi hade åkt till ett ställe som heter Marholmen i Roslagen. Matte hade hyrt en stuga där utan att tala om något för husse och MIG. Husse sa att han hade varit lite orolig där en stund under resan då matte svängde av mot Kapellskär, då började han fundera på om det var Åland vi skulle till. Väl framme så bar vi in väskor och mat i huset vi skulle bo i. Det var ett jättefint hus. Det fanns braskamin i stora rummet, tre sovrum och bastu. Det där med bastu förstår jag mig inte på men husse och matte gillade att sitta där inne. Vi gick på flera promenader varje dag och utforskade området med alla små öar. Vi tog också en lång prommis på fastlandet. Det var härligt där. Vi stannade bara 3 dagar men matte och husse tyckte att det var så fint där att dom tänker åka dit igen någon gång.
Loke
Här ser ni mig sittandes i soffan hemma hos halvbrorsan Baron (det är hans huvud som vilar mot bordskanten).
Marholmen, ja det var ett fint ställe. Enda nackdelen var att hundar inte får gå lösa där, hmmpff. Det fanns hur många fasaner och harar som helst och jag var ständigt på jakt i alla buskage. Men matte och husse sa att jag inte fick jaga där, det struntade jag fullkomligt i fast det är som sagt inte lätt att jaga när man går i koppel. Hoppas vi åker dit snart igen, då skall dom få sig en match (fasanerna och hararna alltså)
Primus
Oktober var väl inte den mest intressanta månaden jag varit med om direkt, men ganska lugn och fridfull med tanke på hur stökig september var. Primus blev helt återställd och mattes syster Lena och hennes schäfer Raisa (Rajraj kallad) kom och hälsade på i över en vecka. Det var ganska mysigt faktiskt att ha en tjej hemma. Hon är så gullig och snäll. Jag har varit och hälsat på gammelhusse Per också, det är alltid lika roligt att få komma dit, det blir så mycket bus då. Ja det var väl allt jag hade att förtälja om den månaden.
Hejsvejs Loke.
Här är vi ute och cyklar, Per och jag
Det har väl varit bättre månader än den här måste jag få säga. Fast först måste jag ju berätta att vi glömde att skriva om hur det gick på utställningen i slutet av Augusti som jag var med på. Jo då, jag blev tvåa i konkurrensen. Mot vem? Jo mot brorsan Dexter som som vanligt blev etta ;o)
September, hååhååå jajaaa. Det började med att jag fick några konstiga utslag på kinderna som vätskade sig. Fort gick det för dom att sprida sig också. Matte ringde Albano så att vi skulle få komma dit, men se dom hade ingen tid för mig så vi fick vända oss till västra djursjukhuset i stället. Dit fick vi komma samma dag. När vi kom in till veterinären så satte hon igång att köra med en hemsk brummande maskin på mina kinder. Det var en klippmaskin som man klipper päls med. Jag blev ju jätterädd och backade undan. Som ni kanske vet så är det ju något vi varghundar är specialister på, att backa alltså. Så det slutade med att matte ställde mig med min rumpa in i ett hörn så jag inte kom någonstans och sedan klipptes det. När jag var klar hos veterinären så var jag helt kal uppepå huvudet och på båda kinderna. Veterinären talade om att jag hade fått något som heter fukteksem och då måste man göra så här för att sedan kunna behandla med salva. Jag blev behandlad med sån där salva i lite mer än 1 vecka och sedan var det bra, förutom det att man såg ut som Skalle-Pär. Så en dag började Primus uppföra sig konstigt. Han ville inte följa med när vi gick på promenad utan matte fick bära honom. Hon förstod att något var på tok och tog tempen på honom. Han hade jättehög feber och så gick han väldigt försiktigt, precis som om han hade ont i kroppen. Matte tog honom till Albano där veterinären tog en massa blodprov och ställde frågor. Hon trodde att det kunde vara någon sjukdom som man får av fästingar eftersom både Primus och jag själv har haft flera stycken under sommaren. Matte fick recept och goda råd och fick åka hem med Primus igen. Jag tittade till Primus då och då men han var så himla dålig så jag ville inte störa. Han fick mer och mer feber och så ont i kroppen att när matte tog i honom så skrek han. Nä sa matte det här går inte vi får åka till sjukhuset igen. Primus får berätta själv härifrån.
Loke
Primus poserar.
Sjukhuset ja, hu så hemskt. Först och främst var jag så sjuk att jag nästan inte minns nånting. Dom gav mig sprutor där och så satte dom fast en nål i mitt ben som det gick en slang med vatten (såg det ut som ) i. Jag började faktiskt må lite bättre men det hade blivit något fel på mina bakben, dom fungerade inte längre, HJÄÄÄLP, jag kunde inte stå och gå, bara ligga där. Dessutom så lämnade mattarna mig kvar där på sjukhuset, alldeles ensam med alla främmande människor. Jag fick stanna där i flera dagar för jag blev inget bättre, men så en dag kom en ny doktor och hon sa “vi prövar med att byta medicin på lilla Primus för jag tror att han har en inflammation i hjärnan eller ryggraden”. Jag fick en annan sorts medicin och i ett huj så började jag må mycket bättre. Jag började t.o.m. att kunna stå på mina ben igen och fick gå ut i rastgården, vilken lycka. Så en dag när vi skulle gå ut så satt mattarna och husse utanför dörren och väntade på mig. ÅÅÅÅHHHHHHH, vilken glädje, jag som trodde att dom hade glömt bort mig. Jag skrek och jag for omkring så personalen kom rusandes ifrån alla håll i tron att någon hund hade ont någonstans. Jag höll nog på och hälsade på allihop i en kvart och veterinären sa att jag skulle ta det lugnt och inte fara runt på det där viset. Men vad skall en liten hund göra när han är så lycklig. När jag kom ut till bilen blev jag lika lycklig en gång till för i den satt ju Loke, konstigt nog så hade jag ju saknat honom och jag fick höra sen att Loke tydligen hade saknat mig också, för när jag låg på sjukhuset så hade han letat efter mig när han var ute och gick. Det blev en lång konvalescens, jag orkade inte med några längre promisar förrän efter 14 dar och det tog en hel månad innan mina bakben fungerade till hundra procent igen. Nä hu , jag vill aldrig mer bli så här sjuk igen. Ha det så gott!
Primus
Hejsan allihopa. Ni har väl undrat om det hänt mig och matte något eftersom vi inte har skrivit på jäääätelänge. Njaä, det har väl snarare varit så att matte har haft fullt sjå att hålla reda på sig själv, mig, Primus, resten av familjen samt jobba. Så det har liksom inte blivit någon tid över. Jag sa till matte här om dagen att “nu får du allt ta och skärpa dig, eller tror du att jag är kapabel att sätta mig vid tangentbordet för att skriva själv, va´.” Hon vet mycket väl att jag har jättesvårt med stavningen, så jag måste få diktera. Nåväl, nog om detta. Vi kom hem ifrån semestern den 27 juli, jag undrade varför det var så väldigt bråttom hem men det blev jag ju varse Lördagen den 28, då hade matte gjort matsäck samt packat min utställningsväska. Det var utställning i Tamsvik nordväst om Stockholm och jag skulle vara med. När vi kom dit var där massor med hundar och människor. Vi hittade gammelhusse och hos honom slog vi oss ned, och vet ni vem som var där om inte min bror Mr.Svensson (Greirish Lucky Poh), tänk vi som inte hade sett varandra sedan vi var 8 veckor. Han bor ju i Holland nu för tiden men vi hade inget problem med att förstå varandra, det är ju tur att hundspråket är universiellt. Värre var det då för mattarna och hussarna, både hans och mina fick lov att prata med varandra på ett för dom främmande språk (Engelska), det gick lite knackigt i början men vartefter tiden gick så gick det bättre med språket. Sedan upptäckte dom att svenska och holländska har många gemensamma ord, så var det något ord dom inte kunde på engelska så drog dom till med det egna språket och det gick bra det också. Med på utställningen var också brorsan Dexter och syrran Gaia, där var också kennelsyskon till oss men dom är yngre än mig så vi tävlade inte i samma klass. För mig och Dexter gick det väl inte så där jättebra för men syrran klara sig bra och lilla My (Greirish Mi Chica Latina) sopade mattan med oss allihop och blev BIR, något som alla vi blev jätteglada för, både för Mys skull men framför allt för Pers skull med tanke på allt jobb han lägger ner på oss hundar.
Veckan efter utställningen försvann småmattarna till Gotland för en veckas semester så det blev ganska lugnt och skönt här hemma. Vi var och hälsade på hos Per för det var där som Mr.Svennson bodde under sin vistelse här. Med sig på resan hade Mr.Svensson sin sambo Jolie, en gammal varghundsdam som jag hade mycket respekt för. Dom kom också hem till oss och hälsade på en dag, så att jag fick visa dem hur jag bor och var jag tar mina promenader. Dom sa att dom tänker komma och hälsa på igen nästa sommar och det ser jag verkligen fram emot, samma sak med matte och husse, dom tyckte det var jätteroligt att få besök.
Sorgligt nog så gick Jolie bort bara 2 veckor efter att hon hade kommit hem till Holland igen, hon hade ett hjärtfel som bara blev värre så hon orkade inte fortsätta leva. Vi blev alla jätteledsna när vi fick höra det. Jolie blev 7 år.
Loke
Här är vi allihop, ifrån vänster, Jolie, Mariet, Mr.Svensson, Jo, O'boy, Primus, jag själv och matte.
Hej allesamman! Tack och lov att man är en liten byracka, jag tänker på hur Loke har det med sina bad och hans matte som håller på och rycker honom i pälsen jämt och ständigt. Det slipper jag, OK jag blir väl badad jag också emellanåt och kammad men det är inte samma sak.
Det har varit väldigt mycket varghundar den här månaden men det går riktigt bra tycker jag. När dom blir för närgågna och framför allt många som vill hälsa på mig samtidigt så fräser jag bara ifrån och dom springer iväg som skrämda harar. Inga problem med att vinna respekt där inte.
Jag måste få säga att Lokes mamma O’boy är en mycket stilig flicka. När hon var här och hälsade på tillsammans med Mr.Svensson och Jolie så blev jag blixtförälskad. Jag kunde inte slita mig ifrån henne så till sist fick Lokes matte göra det åt mig 
)
Jag har väl inte så mycket mer att säga så det får bli allt för den här gången.
Primus
Så var det dags igen. Familjen började packa, jag blev som vanligt fundersam och undrade vart vi skulle fara den här gången. Vi packade in oss i bilen tidigt en lördagmorgon, åkte till Ella och lastade henne och hennes saker för att sedan göra samma sak med Camilla. Så bar det iväg, vi åkte och åkte. Så småningom stannade vi vid Tönnebro, där har jag varit två gånger tidigare så jag förstod nu att det var Norrland vi var på väg till. Mycket riktigt så åkte vi till samma ställe som vi var på förra året nämligen Ellas sommarstuga som ligger i Ångermanland. Det stället är jättemysigt för jag får gå lös hela tiden, jag behöver inte ens ha något halsband. Men jag stannar vid huset ändå för man vet aldrig när matte får för sig att gå ut på promenad, då får man ju se till att vara på hugget så att hon inte försvinner. Vi stannade på sommarstället i 12 dagar och hade det ganska skönt, det enda som var lite trist var vädret. Det regnade så infernaliskt att vi kunde bara sitta ute och äta 3 dagar resten av dagarna fick vi hålla oss inne. Husse sotade skorstenen också, det var ett äventyr bara det. Han gjorde nämligen i ordning en lite hemmagjord konstruktion av sotarverktyg. Han hade en viska men inget klot att sätta som tyngd. Han hittar däremot ett block som man använder när man vill vinscha saker. “Det här”, sa han till matte, “det fungerar precis lika bra”. “Jasså gör det”, sa matte, “det tror jag inte, för det är inte runt och kommer säkert att fastna i skorstenen och lossna ifrån linan”.
Låt oss säga så här. Matte fick säga “vad var det jag sa” till en mycket skamsen husse den dagen. Men till hans fördel skall jag väl säga att han lyckades fiska upp blocket ur skorstenen också.
Husse och matte sotade och sotade, dom gjorde ren hela vedspisen och fick ur massor med sot, men det var tji att elda i den, det bara rök in. Då sa matte att “nä nu får vi ta till något radikalt, det måste vara en propp i skorstenen”. Så husse och matte hämtade ett litet träd som dom huggit av alla grenar på, så klättrade husse upp på taket med trädet och stoppade ner det i skorstenen. Det sa plopp och “proppen” lossnade. Efter det så kunde matte skrapa ur lika mycket sot ur spisen en gång till. Men tänk vad bra det brann i spisen sedan. Matte sa “att så här bra fyr hade det inte varit i spisen sedan jag var liten” och det var lääänge sen, det skall ni veta.
Loke
Primus och jag sittandes på farstutrappen
Just det, Norrland, det är grejer det. Jag hade ju aldrig varit där förut men åhhh, vilket ställe. Å sen det här med att vi fick gå in och ut i huset som vi ville. Fast jag fick bassning emellanåt för att jag skällde så infernaliskt. Jag hade nämligen upptäckt att på andra sidan älven i Silsjönäs (själva bodde vi i Fjällsjösil) bodde det hundar. Det är väl sådär en tre km dit men ljud färdas lätt över vatten. Så på kvällen sprang jag gärna ut för att skälla. Det var så himla kul för jag fick ju svar ifrån hundarna på andra sidan vattnet. Men matte kom och tog in mig när jag gjorde så och sa till mig att man kunde inte hålla på och skälla så där kl.23 på kvällen för då ville folk sova och inte höra på mig och dom andra hundarna. Jag fick gå på skogspromenader också fast det var lite marigt att gå i lingon och blåbärsris, ni vet, jag har ju så korta ben. Men när vi höll oss på stigarna så gick det bra. Jag upptäckte blåbär också, det är gott och jag kan ju faktiskt plocka dom själv om jag har lust, fast det var enklare att gå till matte och tigga av hennes färdigplockade.
Primus
Här har ni mig i lingonriset.
Senaste kommentarerna