Så var det dags igen. Familjen började packa, jag blev som vanligt fundersam och undrade vart vi skulle fara den här gången. Vi packade in oss i bilen tidigt en lördagmorgon, åkte till Ella och lastade henne och hennes saker för att sedan göra samma sak med Camilla. Så bar det iväg, vi åkte och åkte. Så småningom stannade vi vid Tönnebro, där har jag varit två gånger tidigare så jag förstod nu att det var Norrland vi var på väg till. Mycket riktigt så åkte vi till samma ställe som vi var på förra året nämligen Ellas sommarstuga som ligger i Ångermanland. Det stället är jättemysigt för jag får gå lös hela tiden, jag behöver inte ens ha något halsband. Men jag stannar vid huset ändå för man vet aldrig när matte får för sig att gå ut på promenad, då får man ju se till att vara på hugget så att hon inte försvinner. Vi stannade på sommarstället i 12 dagar och hade det ganska skönt, det enda som var lite trist var vädret. Det regnade så infernaliskt att vi kunde bara sitta ute och äta 3 dagar resten av dagarna fick vi hålla oss inne. Husse sotade skorstenen också, det var ett äventyr bara det. Han gjorde nämligen i ordning en lite hemmagjord konstruktion av sotarverktyg. Han hade en viska men inget klot att sätta som tyngd. Han hittar däremot ett block som man använder när man vill vinscha saker. ”Det här”, sa han till matte, ”det fungerar precis lika bra”. ”Jasså gör det”, sa matte, ”det tror jag inte, för det är inte runt och kommer säkert att fastna i skorstenen och lossna ifrån linan”.
Låt oss säga så här. Matte fick säga ”vad var det jag sa” till en mycket skamsen husse den dagen. Men till hans fördel skall jag väl säga att han lyckades fiska upp blocket ur skorstenen också.
Husse och matte sotade och sotade, dom gjorde ren hela vedspisen och fick ur massor med sot, men det var tji att elda i den, det bara rök in. Då sa matte att ”nä nu får vi ta till något radikalt, det måste vara en propp i skorstenen”. Så husse och matte hämtade ett litet träd som dom huggit av alla grenar på, så klättrade husse upp på taket med trädet och stoppade ner det i skorstenen. Det sa plopp och ”proppen” lossnade. Efter det så kunde matte skrapa ur lika mycket sot ur spisen en gång till. Men tänk vad bra det brann i spisen sedan. Matte sa ”att så här bra fyr hade det inte varit i spisen sedan jag var liten” och det var lääänge sen, det skall ni veta.
Loke
Primus och jag sittandes på farstutrappen
Just det, Norrland, det är grejer det. Jag hade ju aldrig varit där förut men åhhh, vilket ställe. Å sen det här med att vi fick gå in och ut i huset som vi ville. Fast jag fick bassning emellanåt för att jag skällde så infernaliskt. Jag hade nämligen upptäckt att på andra sidan älven i Silsjönäs (själva bodde vi i Fjällsjösil) bodde det hundar. Det är väl sådär en tre km dit men ljud färdas lätt över vatten. Så på kvällen sprang jag gärna ut för att skälla. Det var så himla kul för jag fick ju svar ifrån hundarna på andra sidan vattnet. Men matte kom och tog in mig när jag gjorde så och sa till mig att man kunde inte hålla på och skälla så där kl.23 på kvällen för då ville folk sova och inte höra på mig och dom andra hundarna. Jag fick gå på skogspromenader också fast det var lite marigt att gå i lingon och blåbärsris, ni vet, jag har ju så korta ben. Men när vi höll oss på stigarna så gick det bra. Jag upptäckte blåbär också, det är gott och jag kan ju faktiskt plocka dom själv om jag har lust, fast det var enklare att gå till matte och tigga av hennes färdigplockade.
Primus
Här har ni mig i lingonriset.