I söndags var det hundträff för kennel Greirish och kennel Scoops. Självklart var vi ju där. Jag hade jättekul, busade massor och fick träffa en massa hundkompisar och släktingar. Bilder finns i fotoalbumet.
Jag har varit på valpträff. Jo, jag får gå på sånna för jag är också valp säger matten. Som mest var vi 20 varghundar i varierande ålder. Bland dom som var där kan ju nämnas Aiax och Vincent så klart. Primus fick stanna hemma hos Ebba, matten säger att han är alldeles för på, med flickorna alltså. Det var massor med smask där. Jag fick en yttapytte liten bit av chokladkakan matten hade gjort, hon säger att choklad inte är bra för hundar, hmmmm. Sedan så fick jag äppelpaj med vaniljglass och till sist en korv med mozzarella och basilika i bröd, *ssslrrrrp*.
Vi blev fotograferade också, jättemånga hade sina kameror med sig och det klickade hela tiden. Här är jag som uppvaktar Aiax syster Maiko. Jag gillade henne skarpt och jag tror att hon gillade mig lite också. 
Här är jag och tittar till två av valparna, ser till så att dom har det bra. Det är i det här tillståndet som jag gillar dom bäst, sovande. 
Och här är en gruppbild. Det saknas tre vargar på bilden, och har ni seet, det är en katt ibland hermelinerna? 
Nä hörrni, det tog på krafterna det här. Nu måste jag *GÄÄÄÄÄSP* nog ta mig en tupplur.
Mitt frossande i onsdags straffade sig igår. Jag har ju haft lite problem med magen sedan jag fick byta mat. Nummer två har blivit så mjukt att mina säckar där bak inte tömmer sig som dom ska. Vi ska ju inte prata om hur mjukt det blev efter frosseriet, huvvaligen säger jag bara. Så igår när vi var ute på morgonen fick jag så ont så ont, jag for runt på fältet och tjoade, det kändes som om någon bet mig i baken. Matten sa att det här går inte. Vi får ta och åka till veterinären. Sagt och gjort. Men ett litet aber bara, hussen hade bilen. Som tur är jobbar hussen inte så långt bort, ganska nära veterinären dessutom. Så han fick komma hem med bilen, för matten sa att buss åker jag då rakt inte med fyra hundar. Där går gränsen. Hussen kom och vi skjutsade honom tillbaka till jobbet och sen for vi till veterinären. Ebba och Primus fick vakta bilen medan jag och Vincent gick in och anmälde mig. Jag passade på att väga mig också, 72 kg 
, matten blev glad för det, hon säger att jag e så snigg . Primus fick också väga sig innan vi for hem, han väger 7,5 kg. Vi var på Västerorts Djursjukhus där fick jag hjälp av Kristoffer som tömde mina säckar, det var lite läskigt men oj så skönt när det var klart. Han sa att jag förmodligen fått en grovtarmsinflammation också, men för det finns en enkel bot. Probiotika, snälla bakterier som jag ska äta 2 ggr om dagen. Fast enkelt, näe, tror inte det. Det där joxet är skitäckligt, det är en sorts pasta som matten sprutar in i min mun, det går ju inte att värja sig ifrån ju. Hade det varit piller så hade jag ju kunnat spotta ut. När matten kommer med sprutan så skakar jag på huvudet och lyfter på läpparna för att visa hur äckligt jag tycker att det är, men det struntar hon i. Matten säger att det ser ut och luktar som spackel. Och det tvingar hon i mig!? TVI!!
Jo, så fick jag ju träffa min älsklingsveterinär. Hon var ju bara tvungen att komma och pussa på mig (jag pussade henne också, massor med härliga våta pussar så hon fick torka ansiktet med papper efteråt ), hon heter Eva och hon är också varghundsfrälst. Hon hade en tidigare men han är borta nu och hon saknar honom jättemycket. Så matten brukar försöka ordna så att vi får komma till Eva när vi ska dit eftersom hon förstår sig på oss vargar.
När vi till sist kom hem efter äventyret hos veterinären så var vi alla helt slut. T.o.m. matten, hon hade ju jobbat natten dessutom.
Här ligger jag, matten påstår att jag snarkade, hmpf.
Vincen också jättetrött 
För att inte tala om Primus 
Å lilla Ebba som ju hjälpte Primus att vakta bilen 
.
I går så trodde jag att jag nog satt min sista potatis 
, jösses så ilsken matten vart. Varför tja inte vet jag? Vincents husse och matte kom för att hämta Vincent. Matten stod just då och lagade en så ljuvligt doftande mat, ärtsoppa. Hon hade lagt en stor bit fläsk på diskbänken, den var väldigt varm, just när Vincent skulle gå, så matten gick ut i hallen för att prata lite. Jag tänkte att, jaha hon bara lämnade fläsket där, åhhh det luktade ju så gott och bara låg där, så jag antog att matten inte behövde det och tänkte att det var nog meningen att jag skulle få äta upp det. Matten kommer tillbaka just som jag tuggar i mig sista tuggan. Jösses, hon röt som ett sårat lejon , mina öron fladdrade så arg var hon. Jag gruffade tillbaka lite, för jag tyckte att hon var lite orättvis. Men se det skulle jag aldrig ha gjort, näpp, jag blev utvisad i ett annat rum och fick stanna där, utan pardon. Men hon tog mig till nåder lite senare, fast jag fick ju faktiskt göra mig till och smöra lite innan dess. Så lyd mitt råd, knyck aldrig ifrån diskbänken ifall risken finns att matten eller hussen kan ta dig på bar gärning.
Både måndag och tisdag har varit lugna. Idag tisdag så har matten varit trött eftersom hon jobbat natten. Vi gick på vår sedvanliga prommis på morgonen, vi gick på fälten i regnet och vi fick springa lösa allihop, fast Ebba var inte med, inte igår heller, hon är hemma och pysslar om sin genomförkylda matte. Jag gillar när det är svalt och regnar, Primus inflikar att han kan lika gärna stanna inne när det regnar, han har absolut inget behov av att gå ut då. Han följer bara med för att matten tvingar honom. DJURPLÅGERI! 
Jag blev i alla fall så himla glad där ute på fältet att jag började skutta runt (som den värsta fåntratt, sa matten) och dom andra hakade på. Då helt plötsligt skuttade det upp en hare framför mig. Jaaaaa, harar är kul, den tar vi……..trodde jag ja. Matten ropade ett argt NEEEEJ och då är det säkrast att sluta, för hon kan bli arg hon när det gäller sånt. Det är ju faktiskt så att matten bestämmer om vi får jaga eller inte, för det mesta så är det inte .
Idag så har jag bara legat någon timma på övervåningen. Vi kommer mer och mer överrens, Vincent och jag. Matten har också pysslat lite med mig, igår klippte hon mina klor brrrr *ryser* och idag blev det en riktig genomborstning av pälsen. Fast lite orolig blir jag allt, hon har börjat rycka av päls på mina öron också och det bådar aldrig gott. Det brukar sluta med att hon rycker päls lite överallt på mig. Fast i slutändan brukar det bli kul, jag brukar få åka iväg någonstans och träffa andra hundar och människor när hon, som hon säger, snyggat till mig. Där brukar det alltid bli en massa kaffe med kakor och annat smask. Tja, den som lever får se.
Var ute och åkte bil på Lördan. Det ösregnade ute då, först åkte vi till Fruängen och köpte mat till mig, jo Aiax och Primus var med och Aiaxmatten, som faktiskt var min matte innan Aiax dök upp. Jaja, sen åkte vi vidare till Gammelhussen Per, där var många hundar, bl.a Lux med sin matte och Elsa med sin. Vi fikade, jag fick 3 bitar chokladmuffins och 2 syltkakor, *slurp*. Sen så bar det av hemåt igen. Väl hemma så började det anlända upp folk. Mattens mamma och hussens pappa kom, och Primus favvomatte och Aiax med matte och husse dök också upp. Dom fixade med potatis och bröd och lök, matten gick ut på trappen en stund och när hon kom tillbaka in så hade hon en burk med sig som luktade, njae, ska vi säga obeskrivligt? Matten sa att det hette nått med sur, hm, kan nog hålla med om det. När människorna hade ätit klart på det obesktivliga så erbjöd dom oss hundar att få lite också. Va, är dom galna, inte sänker vi hundar oss till att äte något dylikt. Möjligen om det hade varit så att vi hade hittat det själva i skogen, men så här, hemma? Nä, skulle inte tro det.
Ledsen att det tagit lite tid att uppdatera. Men både jag och matte har varit jättetrötta den här veckan. Vi kommer till anledningen strax.
Jag vill börja med att skicka ett stort grattis i efterskott till mina syskon; Maiko, Rozzi, Uther och Nikki. Varför undrar ni, jo förra lördagen (1:a september) var det min födelsedag och förstås deras födelsedag också. Jag fyllde två år och nu säger matte och husse att jag är en stor pojke.
Eftersom det var min födelsedag så var husse och matte lite extra snälla mot mig, jag fick smörgås och skinka och ost *mums*. Och så fick jag åka på kalas. Det är nämligen så att husses bror Anders också fyllde år, fast han fyllde år på söndagen. Kalaset var jättetrevlig, massor med människor som klappade på mig och gav mig massor med godis. Jag fick en fin medalj och leverpastej i födelsedagspresent.
På måndagen så körde matte upp mig jättetidigt för promenad, vi gick till Kista och på vägen dit så träffade vi Susanne, Loke, Primus och Ebba. Vi gick en bit tillsammans och sen lämnade matte över mig till Susanne och sa hejdå. Jag förstod ingenting, men tydligen så skulle jag inte gå hem med matte utan med Susanne.
Det visade sig att det inte bara var jag som skulle vara hemma hos Loke, Vincent var där också. Så jag spenderade hela dagen med den där lilla valpen och försökte lära honom hur man är en varghund. På eftermiddagen så dök matte upp och hämtade mig. När jag kom hem så somnade jag av ren utmattning, det är jobbigt att vara valp-vakt.
Tisdagen och onsdagen var ganska mycket precis som måndagen. Jag fick vara hemma hos Loke och passa Vincent.
På torsdagen blev det konstigt. Vi gick upp jättetidigt och gick på promenad,mne inte till Kista utan bara en vanlig runda och så hem igen och sen åt jag frukost. Matte rullade ihop min pläd och stoppade ner en av mina leksaker i väskan innan det var dags att ge sig iväg igen. Vi blev hämtade av Susanne med bilen.
Vi åkte till ett stort hus där matte och jag hoppade av. Matte tog med min pläd och så gick vi in. Genast så märkte jag att det luktade hundar. Vi åkte hiss och sen gick vi in genom en dörr och genom en korridor till ett litet rum med ett skrivbord och en dator. Matte talade omför mig att det här var hennes nya jobb och att rummet var hennes arbetsrum. Det var här hon hade varit varje dag hela veckan och nu skulle jag få vara med.
Matte la ut min pläd på golvet och ordande en vattenskål och sen satte hon sig vid datorn och jobbade. Det kom förbi en massa männniskor och hälsade på mig. Jag tyckte ändå rätt snabbt att det var lite tråkigt, jag menar det fanns ju uppenbarligen andra hundar här. Jag hade ju tom sett några av dem på vägen till mattes arbetsrum. Efter ett par timmar så tog matte äntligen fram mitt koppel, det var lunchrast och jag skulle få gå ut på promenad. Vi gick promenaden med några av mattes nya jobbkompisar och jag fick äntligen träffa en del av de där andra hundarna och kan man tänka sig de var jättesöta tikar allihopa.
Efter promenaden så fick jag vara själv på mattes rum en stund, men det var inga problem, jag hade ju min pläd där att ligga på. På eftermiddagen så gick vi till sist hem, det blev en ganska lagom promenad hem och jag var jättetrött sen hela kvällen.
På fredagen fick jag gå med matte till jobbet igen och jag ska tydligen göra det varje dag nu. Lunchpromenaden verkar vara det bästa på hela dagen, då får man ju träffa de andra hundarna, men det är förstås skoj att jag får vara med min matte. Jag saknade henne en del i början av veckan, och jag har hört henne säga att hon saknade mig också.
Han är välan lite rolig den där Vincent. Men inte hela tiden. Sedan måste jag ju föregå med gott exempel och inte vara en surgubbe hela tiden. Så det var ju tur att jag hade samlat krafter på morgonen, för när vi kom till mitt bästa springställe så kunde jag inte låta bli. 
Vi sprang och skuttade lite allihopa, t.o.m. Ebba som ju faktiskt är en dam. Men när Vincent ville leka med henne så blev det stopp.
Så vi lekte där en stund innan vi knatade hem igen. Nu har jag ätit min frukost och tänker dra mig tillbaka till de övre regionerna. Lillkillen kan nämligen inte gå i trappor, hiiihiiii.
Håller nu på och laddar batterierna. Ebba har redan kommit och nu väntar vi bara på att Vincent ska dyka upp också. Sen blir det min favvosysselsättning….promenad . Jag har ju lite ont i mitt högra knä, har ju haft en väldig otur i mina dagar, har lyckats att slå i mitt knä i bilens dragkrok många gånger under årens lopp och veterinären har fotograferat mitt knä (jätteläskigt) och säger att där finns en pålagring(?). Matten ger mig något som kallas ledblandning så nu funkar mitt knä riktigt bra. Nä, snart kommer han , valpen. Uppdatering följer senare.
Jag har beslutat mig för att blogga. Har tjatat på matte ganska länge nu om att vi borde uppdatera min hemsida, men hon påstår att hon inte vet hur man gör! Hon påstår att Aiax matte har fixat den, sen så har vi inte fått tillräckligt med hjälp så vi kan klara av att fixa med uppdateringarna. Så idag sa jag ifrån på skarpen att nån ordning får det väl ändå va’.
Nu till lite mer gnäll. Jag är sur……… Sur som en citron. Jag tror att matten funderar på att skaffa en sån där äcklig valp. Hur jag kan tro det? Jo, för det första så är den där Vincent här på dagarna och matten gullar och klappar jättemycket på honom. Då blir jag ännu surare och går upp och lägger mig på övervåningen så jag slipper att se eländet. Sen så har jag minnsan hört hur matten och Aiaxmatten pratat om valpar, brrrrrrrr *ryser*. Primus har sagt att han inte heller är så förtjust i valpar, fast när han väl har uppfostrat dom, han har faktiskt uppfostrat ett par stycken, då är valpar helt OK. Tja, där är jag väl tvungen att hålla med honom. Så jag låter Primus och matten sköta den delen medan jag gör mitt bästa med att hålla mig undan. Fast det är inte alltid att det går utan Vincent kommer till mig och vill leka, då ropar jag på matten med mitt allra bästa hjälpskall. Och vad gör matten då? Jo hon tittar på mig och skrattar .
Senaste kommentarerna