Det straffade sig.

Mitt frossande i onsdags straffade sig igår. Jag har ju haft lite problem med magen sedan jag fick byta mat. Nummer två har blivit så mjukt att mina säckar där bak inte tömmer sig som dom ska. Vi ska ju inte prata om hur mjukt det blev efter frosseriet, huvvaligen säger jag bara. Så igår när vi var ute på morgonen fick jag så ont så ont, jag for runt på fältet och tjoade, det kändes som om någon bet mig i baken. Matten sa att det här går inte. Vi får ta och åka till veterinären. Sagt och gjort. Men ett litet aber bara, hussen hade bilen. Som tur är jobbar hussen inte så långt bort, ganska nära veterinären dessutom. Så han fick komma hem med bilen, för matten sa att buss åker jag då rakt inte med fyra hundar. Där går gränsen. Hussen kom och vi skjutsade honom tillbaka till jobbet och sen for vi till veterinären. Ebba och Primus fick vakta bilen medan jag och Vincent gick in och anmälde mig. Jag passade på att väga mig också, 72 kg , matten blev glad för det, hon säger att jag e så snigg . Primus fick också väga sig innan vi for hem, han väger 7,5 kg. Vi var på Västerorts Djursjukhus där fick jag hjälp av Kristoffer som tömde mina säckar, det var lite läskigt men oj så skönt när det var klart. Han sa att jag förmodligen fått en grovtarmsinflammation också, men för det finns en enkel bot. Probiotika, snälla bakterier som jag ska äta 2 ggr om dagen. Fast enkelt, näe, tror inte det. Det där joxet är skitäckligt, det är en sorts pasta som matten sprutar in i min mun, det går ju inte att värja sig ifrån ju. Hade det varit piller så hade jag ju kunnat spotta ut. När matten kommer med sprutan så skakar jag på huvudet och lyfter på läpparna för att visa hur äckligt jag tycker att det är, men det struntar hon i. Matten säger att det ser ut och luktar som spackel. Och det tvingar hon i mig!? TVI!!

Jo, så fick jag ju träffa min älsklingsveterinär. Hon var ju bara tvungen att komma och pussa på mig (jag pussade henne också, massor med härliga våta pussar så hon fick torka ansiktet med papper efteråt ), hon heter Eva och hon är också varghundsfrälst. Hon hade en tidigare men han är borta nu och hon saknar honom jättemycket. Så matten brukar försöka ordna så att vi får komma till Eva när vi ska dit eftersom hon förstår sig på oss vargar.

När vi till sist kom hem efter äventyret hos veterinären så var vi alla helt slut. T.o.m. matten, hon hade ju jobbat natten dessutom.

Här ligger jag, matten påstår att jag snarkade, hmpf.

Vincen också jättetrött

För att inte tala om Primus Å lilla Ebba som ju hjälpte Primus att vakta bilen .