I Tisdags så jagade jag en hare. Jag har visst skrämt upp harar förut, i alla fall så påstår matte det, jag har bara inte märkt det själv. Men den här gången var jag på hugget och jagade efter den som ett jehu. Matte gormade och skrek men se det hade hon inget för, nä den haren skulle bli min. Jag jagade efter den flera hundra meter men sedan så hade den fräckheten att springa in i ett jättestort buskage, och så var den borta. Då kom jag på, ja just det matte, var var hon? Bäst att skynda tillbaka, och där stod hon som jag hade lämnat henne, mitt på fältet, fast hon verkade inte så speciellt glad. Hon sa inte så mycket utan muttrade bara att jag skulle följa med henne och det gjorde jag för jag kom ju på att hon inte tycker om när jag jagar efter djur så där. Men det är inte så lätt, jag har ju jakten i blodet och när bytet dyker upp mitt framför nosen på en så vad kan en stackars liten hund göra då? Jag har fått ytterligare en kompis det är en flicka till som gärna vill leka med mig. Hon heter Sascha och är en Mastiff på 1 1/2 år. Hennes matte blev så glad när jag ville leka med henne för tydligen så har andra hundar lite svårt att förstå hennes språk och dom brukar bli osams. Men en annan som är världsvan förstår ju de flesta hundar.
Här är jag och Primus i soffan, det är ganska mysigt att ligga där.
I dag så bet jag matte så blodet rann. Hon gick och höll i min boll och jag skuttade omkring som vanligt och fick plötsligt syn på bollen. ”Den vill jag ha” tänkte jag, skuttade fram till matte och högg tag i den. Fast jag råkade ju hugga tag i mattes tumme också, så det gick hål på den. Matte skrek nånting om att ”så kan du väl inte göra din jä..a dumskalle” fast jag förlåter henne för det, svordomen alltså, för jag tror att det gjorde ont. Nä nu ska jag gå och läxa upp den där Primus, han börjar bli alldeles för stöddig.
Loke
Hej på er, Primus här.
Det går vilt till i det Johanssonska hemmet ska jag säga, tänk va att Loke bet Sussi så blodet rann. Jag har i och för sig bitit Loke. Det är det där ögonbrynet som jag jobbar på ni vet. Jag har lyckats slita bort nästan allt hår nu och dessutom bitit till så det har blivit ett litet sår. Sussi säger att om inte jag slutar att äta på hennes hund så kommer hon att köpa en munkorg till mig, fast jag tror inte att hon menar allvar med det.
Loke och jag har lyckats demolera hans kampknut också, det var häromdagen som vi hade dragkamp. Nja kamp vete sjutton om det blev, det var nog mera så att jag fick åka karusell och flyga. Vi tog tag i varsin ände av knuten och drog, men eftersom jag är så lätt så lyfte ju jag från golvet när Loke ställde sig upp, och tänk då fick jag mig en luftfärd. Och så höll vi på. För varje gång så lossnade det några trådar i knuten och till slut så var det bara ett enda stort trådnystan vi lekte med, kampknuten åkte till sist i soporna och så var det slut på det roliga. Men vi skall nog hitta på något annat att busa med. Familjen Johansson har roliga grannar också Andersson heter dom, förra helgen så kom de och ringde på dörren och frågade om de fick låna Loke för de skulle på promenad. Javisst sa matte och iväg gick han. Den här helgen så frågade de om de fick låna mig. En annan har ju ingen talan så iväg for jag till huset bredvid, fast det var bara trevligt för alla är ju så snälla mot mig. Nähä nu kommer Loke och vill busa, bäst att jag drar.
Primus