Det märks att jag börjar bli en stor pojke säger matte och i dag dessutom så skrattade hon åt mig. Det är så här va’, att när matte och jag är ute på våra promenader så lyfter jag på benet ibland, det har inte hänt så ofta och jag vet inte varför jag gör så, det bara känns naturligt liksom. I alla fall, idag när vi var ute som vanligt så blev det väl att jag lyfte benet nästan varje gång, men jag har inte fått riktig kläm på hur man håller balansen, så jag ramlade väl omkull några gånger och då kunde jag höra hur matte gick där och fnissade för sig själv. Jag tycker hon ska ta och försöka själv så får hon se hur svårt det är, gå där och skratta (hmpf).
Jag har fått en kompis till, hon heter Laura och är en mycket vacker Grand Danois flicka. Laura har också en sambo som heter Daisy och är av rasen Papillion fast jag tycker att hon är lite liten så henne bryr jag mig inte så mycket om. Laura och jag skulle ha lekt häromdagen men det visade sig att hon fortfarande löpte och då kan inte jag koncentrera mig på att leka, nej så det blev bara en promenad och det i koppel dessutom. Fast mattarna har bestämt att vi skall ses om någon vecka för då skulle det nog vara OK.
Här hemma är ingenting sig likt längre, mattarna och husse har hållit på och stökat och bytt gardiner och mattor, dom säger att det skall bli fint till Jul, jag fattar inte, vem är den där Jul egentligen som alla pratar om? Tydligen så kommer han nästa vecka så det skall bli intressant att se vad det är för en kuf.
Ha det bra allihopa och hälsa den där Jul ifall ni ser honom.
Loke