Så har hösten anlänt på riktigt,jag är lite konfys för allt är ju inte riktigt som det brukar. På mornarna är det ju riktigt kallt fast jag tycker att det är väldigt gott att gå och slicka av frosten från gräset, jag kan gå fram som den värsta damsugare. Det ligger torra löv här och där som prasslar när man går på dom och så är det dimma på morgonen så man ser ju nästan ingenting, jo så nog är det konstigt alltid. Här om morgonen så jagade jag en cyklist (bara sisådär en 4-5 meter), matte blev jättearg på mig och sa att så får man inte göra, hon säger att jag inte får jaga alls inte ens skatorna som håller på och retar mig till vansinne på våra promenader, nä man får inte ha något roligt alls, fast jag har skärpt till mig lite nu, men det är svårt att låta bli.
På våra morgonpromenader brukar vi träffa en collie som heter Daisy, hon och jag brukar leka då, det är ju lite festligt att vi har samma morgontider för promenaden men det kan bero på att Daisys matte också arbetar nätter så då blir nog rutinerna likartade. Daisy är jättesnäll och orkar leka jättelänge, längre än vad jag gör så det brukar alltid sluta med att jag får ge mig, men vänta bara tills jag har blivit stor.
Vi har varit till Albano och träffat veterinären igen, jag har en kal fläck på svansen och matte var lite fundersam över den och undrade om det kunde vara eksem, veterinären tittade och rådfrågade sina kollegor men de blev inte riktigt kloka på vad det kan vara så vi skall låta det bero och avvakta, det kan visst vara något tillfälligt så vi väntar och ser om det kanske kommer ny päls där. Hon passade på och lyssna på mitt hjärta och mina lungor och det lät bara finfint och så tyckte hon att jag var en trevlig hund 
) sånt är alltid roligt att få höra. Matte passade på att sätta mig på vågen, jag väger hela 39 kg nu.
Tjenixen! Loke