Hello alla Loke lovers nu är jag här igen. Ännu en vecka har gått, jag mår prima busar och leker som bara den, det är nästan så att husse och mattarna får spader när jag sätter igång. Denna veckas valpkurs utspelade sig bl.a. Jakobsbergs pendeltågstation, vi skulle ha social träning hette det. Jag tyckte allt att det var lite otäckt när vi var på perrongen och ett fjärrtåg dundrade förbi. När det pendeltåg vi skulle åka med hade stannat och öppnat dörrarna fick jag så bråttom att komma på att jag inte såg att det var ett stort mellanrum mellan vagn och perrong så jag trampade ner där med ena bakbenet, matte blev jätterädd och drog upp mig illa kvickt, sedan gjorde vi ett nytt försök och då gick det bättre. Vi åkte en station med tåget och då passade jag på att vila mina ben genom att lägga mig och tur var väl det för när vi hade klivit av så fick vi veta att vi skulle promenera tillbaka till Jakobsberg. Vi gick och vi gick, ibland stannade vi och matte läste på någon lapp och sedan fick jag göra saker som sitt och ligg och sånt fast mot slutet av promenaden så blev det så himla mörkt att matte inte kunde läsa lapparna längre (hon skulle kanske ha tagit med sig en ficklampa). Vårt mål var en hundrastgård i Jakobsberg där släpptes alla vi valpar lösa så vi fick busa av oss riktigt ordentligt, det var skoj men oj vad trött jag blev. Det var skönt att få krypa ner i sin säng när vi kom hem.
Vi var ute och skulle plocka äpplen från ett träd på Järvafältet härom dagen, mellanmatte knallade på glad i hågen i det höga gräset och såg inte att det var ett stort och djupt dike där hon gick så helt plötsligt så försvann hon ner i gräset med ett tjut och det blev en massa aj aj och oj oj, hon hade gjort illa foten. Fast det var inte så farligt, efter en stund så kändes det ganska bra igen och vi kunde gå vidare, äpplen fick vi tag i också och av dom skall det bli äppelpaj och jag hoppas jag får smaka.
Vi hade valpkurs i Lördags också, då var vi ute i skogen flera timmar. När vi gick dit så fanns där en sån där konstig bro som kossor inte kan gå över matte tror att det heter raster, till saken hör att kan inte kossor gå över så kan inte Irländska varghundsvalpar det heller så matte var tvungen att bära mig över och det är ju inte det lättaste jag väger ju ca 35 kg vid det här laget så det är tur att matte är en stark kvinna. I skogen fick jag spåra för första gången och det var inte lätt, men jag hittade det jag skulle så lite mallig är jag allt. Kim våran kursledare sa med ett litet leende att jag spårade som en varghund, jag undrar vad han kan ha menat med det. Roligt var det i alla fall både för mattarna och mig.
Dasvedanja Loke