Loke är i onåd

Matten tar över tangentbordet ett tag.

Loke har varit riktigt olydig. Släppte ut honom på baksidan av huset på morgonen medan vi väntade på att Vincent skulle komma. Jag stod och passade på honom vid altandörren, jag ville nämligen inte att han skulle ta vägen över vår nya beiga vardagsrumsmatta, utan att han i stället skulle gå bakom en fåtölj eftersom mattan som ligger där är en skruttmatta. Tror ni att Loke ville det? Nä! Han sänkte huvudet, tog sats och sprang rakt emot mig för att ta sig under mig mellan mina ben. Loke är alltså 90 cm hög i manken och så höga ben har ju inte jag. Kontentan av detta blev att jag fick en kortare ridtur på Lokes rygg, föll framåt med överkroppen och mina fötter flög bakåt upp i luften. Som tur är stod jag ju precis vid pianot så jag kunde ta emot mig emot det. Mina fötter slog i bordskivan (som är av glas) bakom mig, skivan åkte iväg ca 1/2 meter men åkte tack och lov inte i golvet. Jag slog i mitt vänstra knä och vä armbåge i pianot . Kan ju tala om att han var billig då, och jag var arg. Vincent kom och vi gick iväg på promenad. Under promenaden fick den gode Vincent för sig att han skulle leka med lilla Ebba, kruxet var bara att han var kopplad. Han stod i sträckt koppel med rumpan åt mitt håll, kastar sig glad ihågen runt för försöka att få tag i Ebba, men ojj, där stod ju jag. Han sprang rakt in i mitt vä ben med skuldran (benig) och huvudet (benigt!). Ajjjj. Så nu har jag tre präktiga och ömma blåmärken på vä sida av kroppen.

Det är inte lätt att vara varghundsägare alla gånger

Matten