Måndagen så åkte jag och matte buss hem till mattes föräldrar och farbror Loke och Primus. Matte och jag åker buss ganska ofta, det är lite läskigt när bussen kommer, för den låter väldigt högt, men det är ganska roligt att åka för det finns massa människor på bussen och så kan man titta på saker man åker förbi. Matte sa att vi skulle trimma Loke. Jag förstod inte riktigt vad som menades med det, men fick snart reda på vad det handlade om. Först så drack matte och Susanne kaffe och pratade massa, och det förstod jag ju att det inte var trimning, för det gör de varje gång vi är där. Sen satte de på Loke ett smalt koppel och tog med honom ut på tomten och började borsta honom. Jag fick också vara med ute för att jag inte skulle reta Primus så mycket. När de hade borstat Loke så började det konstiga, trimning betyder tydligen att man rycker i pälsen för matte och Susanne börjad dra bort massa päls från Loke. Jag tyckte det verkade konstigt och frågade Loke om det inte gör ont. Loke sa att det beror på var de rycker pälsen, på vissa ställen är det riktigt skönt att bli av med lite päls, men på andra ställen är det obehagligt. Loke tycker att öronen gör mest ont, men han säger att han står ut för när de (matte och Susanne) börjar rycka i pälsen så betyder det att man ska få åka på utställning och utställning är det bästa Loke vet.
Trimmandet tog jättelång tid och jag blev lite uttråkad. Så jag tänkte att jag skulle liva upp det hela genom att busa lite med Loke. Matte stod och plockade på hans öron så jag smög mig fram och sen gjorde jag ett skutt och bet Loke i nosen. Det skulle jag inte ha gjort. Han blev jättearg på mig och morrade och skällde. Matte blev också arg på mig och sa att sådär får man inte göra, och absolut inte när Loke får sina öron plockade. Då tyckte Susanne att om jag nu hade så tråkigt så kunde väl jag också få mina öron plockade. VA! Tänkte jag, det är ju Loke som ska bli trimmad!! Men hon lyssnade inte på mig utan började rycka i min päls också. Det var faktiskt inte så farligt, men jag tycker nog att det är något jag inte behöver.
Sen fick matte för sig att eftersom de nu ändå höll på så skulle de klippa mina klor. Jag HATAR att klippa klorna. Jag försökte med allt. Bitas, slingra, gnälla men inget hjälpte. Till sist blev Susanne arg när jag bet henne extra hårt (hon höll ju i mig) och då gav jag upp och lät dem klippa. Det var hemskt.
Precis när de var klara med tortyren kom husse dit. Då blev jag jätteglad. Sen åkte vi (husse, matte och jag) till en jättebra djurtillbehörsaffär som ligger i Ärvinge, Kista för att köpa nu mat till mig. Den heter Kista Zoo och de som äger den är alltid jättetrevliga när vi kommer dit och bjuder mig på godis och klappar och kliar på mig. När vi var där så berättade matte för dem om min hemsida och jag lovade att jag skulle lägga in en länk till deras hemsida. När vi köpte maten så fick husse och matte en fin almanacka med hundar och katter ifrån ett känt företag som tillverkar hundmat och jag fick en påse hundgodis i julklapp. Mums och tack!
På kvällen kom husses pappa, Roland, och hälsade på. Han åt middag med matte och husse och fikade lite. Människor fikar mycket har jag märkt. Roland tyckte att jag blivit jättestor sen han såg mig sist, jag förstår inte riktigt vad han menade, jag är ju fortfarande jätteliten i jämförelse med Loke.
Tisdagen var lugn. Vi var bara hemma och tog det lugnt. Husse och jag busade en del.
På onsdagen åkte vi hem till gammelhusse Per för att han skulle titta på hur jag utvecklats i växten. Gammelhusse tyckte att jag växt jättefint och att allt såg bra ut. Jag fick träffa Gloria och Julia som är två varghundssystrar och leka lite med dem. Och så hälsade jag på afghanhundarna som bor där. De var i rastgården och skällde en massa på mig, men de verkar vara trevliga ändå. Matte och husse hjälpte Per med att lägga ut hans nya fina hemsida som de gjort åt honom och sen åkte vi hem igen.
På torsdagen var jag och matte hemma hos Loke på förmiddagen igen. Matte och Susanne skulle välja och skriva ut bilder som de ska ha och sätta upp i den där montern på Hund 2005. Sen kom husse och hämtade oss med bilen. Vi skulle åka ut till Arlanda stad för att hämta en annan varghund som heter Humle åt gammelhusse Per. Humle behövde hämtas för att hon skulle vara med på den stora utställningen och matte och husse åkte för att Pers bil inte blivit lagad i tid av verkstan han lämnat in den på. Så Humle fick följa med oss hem. Jag tyckte det var jättetrevligt att ha Humle på besök, men hon var inte riktigt lika förtjust i mig. Hon tyckte jag var för stökig och hoppig så husse och matte bestämde att jag fick vara i sovrummet medan hon var på besök. Plötsligt ringde det på dörren. Det var Per som kom!! Jag blev jättglad och fösökte klättra över sängen för att komma ut till hallen. Men matte kom och släppte ut mig så jag slapp göra det. Per stannade och fikade och sen skull han och Humle åka. Men det visade sig att verkstan som lagat Pers bil hade haft sönder bränsle slangen så Humle fick åka hem till Per i våran bil istället. Vi var inte hemma igen förän 22 så det blev en sen dag och vi var alla jättetrött. Det var skönt att äntligen få gå och lägga sig.
Vid midnatt vaknade jag igen och mådde jättedåligt. Jag hade ont i magen och mådde inte alls bra och till sist kräktes jag upp allt jag ätit. Matte och husse vaknade och klappade på mig och städade upp i min säng. Men jag mådde fortfarande illa och fortsatte kräkas hela natten. Matte ställde in min vattenskål vid min sovplats så jag skulle kunna dricka men jag kräktes upp det också. Klockan 4 på natten så ringde matte till djursjukhuset i Bagarmossen och frågade vad vi skulle göra. De sa att vi skulle avvakta till morgonen och om jag inte slutade kräkas så skulle vi ringa till djursjukhuset Albano. På morgonen var jag fortfarande sjuk så matte ringde till Albano och de ville att vi skulle åka dit på en gång. När vi kom till djursjukhuset så gick matte in och pratade med dem medans jag och husse stannade kvar i bilen så att jag inte skulle smitta några andra hundar.
Efter ett tag fick vi komma in i ett rum och träffa veterinären. Hon klämde lite på min mage och så bestämde de att de skulle röntga mig för att vara säkra på att jag inte ätit något föremål. Sen pratade veterinären mer med husse och matte och de bestämde att jag skulle läggas in på sjukhuset så att de kunde ge mig vätska och näring genom en nål i benet.
Veterinären gick ut ur rummet och efter ett tag kom det en djurskötare som hette Johan som skulle ta hand om mig. Han satte in nålen i benet på mig och matte sa att jag var jätteduktig som inte ens pep till. Sen fick jag en konstig tratt på huvudet för att jag inte skulle peta på nålen. Efter det så sa matte och husse hejdå till mig och då blev jag fundersam, för visst var det väl så att de skulle stanna här med mig? Men så var det tydligen inte för jag fick gå iväg ensam med djurskötare Johan till kennlarna där det fanns andra djur som också var sjuka. Jag blev kvar på Albano över hela helgen och alla var jättesnälla mot mig och tog jättebra hand om mig. På lördagen så ringde matte för att höra hur jag mådde och då var jag lite bättre. Jag kunde äta riktig mat och dricka vatten igen utan att kräkas. Och så hade jag tröttnat på den där tratten på huvudet så jag hade tagit av den själv och tagit bort den där nålen ur benet också. Och så hade jag ”lånat” en tejprulle för att leka med. Jag fick komma hem igen på måndag morgon, men det berättar jag mer om nästa vecka.