Bloggen om Aiax och Wicca. » Inlägg från Primus

Hipp hurra för mig!

Wicca — Fri, 15 Oct 2010 06:22:17 +0000

Hej, Primus här. Jag har lånat Wiccas konto eftersom jag inte fått något eget. Mattarna påstår nämligen att jag inte är nån varghund *hmpf*.
Vill bara slå ett slag för mig själv då jag fyller år! 10 för att vara lite mer exakt. Och kan ni tänka er att Aiax kom hit i går kväll, ända ifrån Gotland, och det enkom för att gratulera mig!
Matten har lovat mig att jag ska få en jättegod smörgås att fira med idag. Här får ni en bild ifrån i morse. Den tog Matten när hon sjöng ja må han leva sången, som ni kanske ser är jag tämligen nyvaken och förvånad. Är ju inte van att hon sjunger för mig.

Primus nya frisyr

Wicca — Wed, 27 Jan 2010 13:40:31 +0000

Primus är nyfriserad. Påminner numera om en Chinese crested.

Vecka 1-4

Loke — Sun, 27 Jan 2002 12:40:09 +0000

Här händer det grejor vill jag lova. Jag har hört att matte och husse har disskuterat lite fram och tillbaka. Jag hörde också Nelsons namn nämnas men tänkte inte så mycket på det. Senast Nelson och jag möttes var i somras och då var han ju bara ett litet småglin på sådär en 7 månader. Så en dag bar det av ut till gammelhusse Per, och vem var där om inte Nelson, vad han hade vuxit! Han är ju ett helt år nu. Men vi kunde inte leka något för jag hade problem med mitt högra knä igen och måste vila (morrrrrr, jag har vilat och vilat, inte fått springa lös och leka nånting). Några dagar senare så kommer Nelson hem till oss med sin husse Patrik. Vi går på en prommis tillsammans och sedan går vi in och vilar lite medans matte och Patrik fikar lite och pratar. Efter någon timma så går Nelsons husse iväg men kommer strax tillbaka med en massa grejor, såsom matskålar och en biabädd bl.a. Det visar sig vara Nelsons grejor. Jag lyssnade ju inte så noga på vad matte och Patrik hade disskuterat men jag började förstå att här var något stort på gång. Nelson höll ju för sjutton på att flytta in. Hjääälp, hur skall min matte ha tid för en till.
Det har i allafall gått ganska bra, Det enda problemet är ju att jag fortfarande inte får gå lös för mitt förbaskade knä, vi har fått springa lösa litegrann för att lära känna varandra och att jag har fått sätta Nelson på plats så att han vet vem det är som bestämmer ;o)
Loke

Här är vi, Primus, Loke och Nelson

Jag trodde att nu har väl matte gått och blivit helsnurrig, en till lika stor som Loke. Jag tycker ju att det räcker med honom, men jag är ju så pass klok att jag begriper att det är matte som bestämmer här och inte någon annan. Jag gillade inte Nelson för fem öre till att börja med, jag vaktade mina grejor och min mat. Nelson försökte äta upp den ibland men då sa jag ifrån och det förstod han alldeles utmärkt. Men nu så tycker jag att Nelson är en riktigt kul kille. Vi leker mycket tillsmammans och kommer bra överens.

Primus

December

Loke — Tue, 01 Jan 2002 12:36:07 +0000

Så blev det Jul igen. Tänk vad trevligt, massor med god mat. Jag hjälpte matte det här året också med att laga Julmaten och jag blev jättetrött eftersom jag var tvungen att övervaka allting. På Julafton kom Camilla, Ella (mattes mamma), Sture och Sonja (husses pappa och mamma) så det blev lite trångt här hemma. Sonja som ju är jätterädd för mig och Primus var faktiskt riktigt duktig. Hon vågade klappa på oss och Primus fick ligga bredvid henne i soffan och sova.
Sedan kom nyår veckan efter, det var väldigt mycket raketer som skickades upp i luften, jag stod och tittade på dom tillsammans med matte och husse, det var jättespännande. Det var god mat då också, närmare bestämt smörgåstårta som vi också fick smaka på. Så att sådana här helger får gärna komma lite oftare. Mums.

Loke

Här går Camilla med Maximus i rasparaden på Stora Stockholm. Jag fick inte följa med dit för jag hade ont i magen.

Julen har varit här, den var god!

Primus

November

Loke — Sun, 25 Nov 2001 12:32:55 +0000

Och så satte matte igång att packa igen. Fast det var bara matte som höll på och packade och det gjorde hon i smyg. Sedan åkte vi och handlade men hon bar inte in maten i huset utan lät den ligga kvar i bilen, underligt. Så nästa dag körde matte fram bilen till huset och började lasta in min madrass, Åhhhneeej, inte ut på någon långresa igen tänkte jag.
Hon sa till husse att nu var det bara till att hoppa in i bilen för nu bar det av. Husse undrade förstås vart vi skulle men matte sa bara ”det får du se”. Vi åkte faktiskt inte så där jättelänge som jag trodde att vi skulle göra utan efter någon timma så var vi framme. Vi hade åkt till ett ställe som heter Marholmen i Roslagen. Matte hade hyrt en stuga där utan att tala om något för husse och MIG. Husse sa att han hade varit lite orolig där en stund under resan då matte svängde av mot Kapellskär, då började han fundera på om det var Åland vi skulle till. Väl framme så bar vi in väskor och mat i huset vi skulle bo i. Det var ett jättefint hus. Det fanns braskamin i stora rummet, tre sovrum och bastu. Det där med bastu förstår jag mig inte på men husse och matte gillade att sitta där inne. Vi gick på flera promenader varje dag och utforskade området med alla små öar. Vi tog också en lång prommis på fastlandet. Det var härligt där. Vi stannade bara 3 dagar men matte och husse tyckte att det var så fint där att dom tänker åka dit igen någon gång.

Loke

Här ser ni mig sittandes i soffan hemma hos halvbrorsan Baron (det är hans huvud som vilar mot bordskanten).

Marholmen, ja det var ett fint ställe. Enda nackdelen var att hundar inte får gå lösa där, hmmpff. Det fanns hur många fasaner och harar som helst och jag var ständigt på jakt i alla buskage. Men matte och husse sa att jag inte fick jaga där, det struntade jag fullkomligt i fast det är som sagt inte lätt att jaga när man går i koppel. Hoppas vi åker dit snart igen, då skall dom få sig en match (fasanerna och hararna alltså)

Primus

September

Loke — Sun, 30 Sep 2001 12:27:11 +0000

Det har väl varit bättre månader än den här måste jag få säga. Fast först måste jag ju berätta att vi glömde att skriva om hur det gick på utställningen i slutet av Augusti som jag var med på. Jo då, jag blev tvåa i konkurrensen. Mot vem? Jo mot brorsan Dexter som som vanligt blev etta ;o)
September, hååhååå jajaaa. Det började med att jag fick några konstiga utslag på kinderna som vätskade sig. Fort gick det för dom att sprida sig också. Matte ringde Albano så att vi skulle få komma dit, men se dom hade ingen tid för mig så vi fick vända oss till västra djursjukhuset i stället. Dit fick vi komma samma dag. När vi kom in till veterinären så satte hon igång att köra med en hemsk brummande maskin på mina kinder. Det var en klippmaskin som man klipper päls med. Jag blev ju jätterädd och backade undan. Som ni kanske vet så är det ju något vi varghundar är specialister på, att backa alltså. Så det slutade med att matte ställde mig med min rumpa in i ett hörn så jag inte kom någonstans och sedan klipptes det. När jag var klar hos veterinären så var jag helt kal uppepå huvudet och på båda kinderna. Veterinären talade om att jag hade fått något som heter fukteksem och då måste man göra så här för att sedan kunna behandla med salva. Jag blev behandlad med sån där salva i lite mer än 1 vecka och sedan var det bra, förutom det att man såg ut som Skalle-Pär. Så en dag började Primus uppföra sig konstigt. Han ville inte följa med när vi gick på promenad utan matte fick bära honom. Hon förstod att något var på tok och tog tempen på honom. Han hade jättehög feber och så gick han väldigt försiktigt, precis som om han hade ont i kroppen. Matte tog honom till Albano där veterinären tog en massa blodprov och ställde frågor. Hon trodde att det kunde vara någon sjukdom som man får av fästingar eftersom både Primus och jag själv har haft flera stycken under sommaren. Matte fick recept och goda råd och fick åka hem med Primus igen. Jag tittade till Primus då och då men han var så himla dålig så jag ville inte störa. Han fick mer och mer feber och så ont i kroppen att när matte tog i honom så skrek han. Nä sa matte det här går inte vi får åka till sjukhuset igen. Primus får berätta själv härifrån.

Loke

Primus poserar.

Sjukhuset ja, hu så hemskt. Först och främst var jag så sjuk att jag nästan inte minns nånting. Dom gav mig sprutor där och så satte dom fast en nål i mitt ben som det gick en slang med vatten (såg det ut som ) i. Jag började faktiskt må lite bättre men det hade blivit något fel på mina bakben, dom fungerade inte längre, HJÄÄÄLP, jag kunde inte stå och gå, bara ligga där. Dessutom så lämnade mattarna mig kvar där på sjukhuset, alldeles ensam med alla främmande människor. Jag fick stanna där i flera dagar för jag blev inget bättre, men så en dag kom en ny doktor och hon sa ”vi prövar med att byta medicin på lilla Primus för jag tror att han har en inflammation i hjärnan eller ryggraden”. Jag fick en annan sorts medicin och i ett huj så började jag må mycket bättre. Jag började t.o.m. att kunna stå på mina ben igen och fick gå ut i rastgården, vilken lycka. Så en dag när vi skulle gå ut så satt mattarna och husse utanför dörren och väntade på mig. ÅÅÅÅHHHHHHH, vilken glädje, jag som trodde att dom hade glömt bort mig. Jag skrek och jag for omkring så personalen kom rusandes ifrån alla håll i tron att någon hund hade ont någonstans. Jag höll nog på och hälsade på allihop i en kvart och veterinären sa att jag skulle ta det lugnt och inte fara runt på det där viset. Men vad skall en liten hund göra när han är så lycklig. När jag kom ut till bilen blev jag lika lycklig en gång till för i den satt ju Loke, konstigt nog så hade jag ju saknat honom och jag fick höra sen att Loke tydligen hade saknat mig också, för när jag låg på sjukhuset så hade han letat efter mig när han var ute och gick. Det blev en lång konvalescens, jag orkade inte med några längre promisar förrän efter 14 dar och det tog en hel månad innan mina bakben fungerade till hundra procent igen. Nä hu , jag vill aldrig mer bli så här sjuk igen. Ha det så gott!

Primus

Vecka 31-35

Loke — Sun, 02 Sep 2001 12:22:30 +0000

Hejsan allihopa. Ni har väl undrat om det hänt mig och matte något eftersom vi inte har skrivit på jäääätelänge. Njaä, det har väl snarare varit så att matte har haft fullt sjå att hålla reda på sig själv, mig, Primus, resten av familjen samt jobba. Så det har liksom inte blivit någon tid över. Jag sa till matte här om dagen att ”nu får du allt ta och skärpa dig, eller tror du att jag är kapabel att sätta mig vid tangentbordet för att skriva själv, va´.” Hon vet mycket väl att jag har jättesvårt med stavningen, så jag måste få diktera. Nåväl, nog om detta. Vi kom hem ifrån semestern den 27 juli, jag undrade varför det var så väldigt bråttom hem men det blev jag ju varse Lördagen den 28, då hade matte gjort matsäck samt packat min utställningsväska. Det var utställning i Tamsvik nordväst om Stockholm och jag skulle vara med. När vi kom dit var där massor med hundar och människor. Vi hittade gammelhusse och hos honom slog vi oss ned, och vet ni vem som var där om inte min bror Mr.Svensson (Greirish Lucky Poh), tänk vi som inte hade sett varandra sedan vi var 8 veckor. Han bor ju i Holland nu för tiden men vi hade inget problem med att förstå varandra, det är ju tur att hundspråket är universiellt. Värre var det då för mattarna och hussarna, både hans och mina fick lov att prata med varandra på ett för dom främmande språk (Engelska), det gick lite knackigt i början men vartefter tiden gick så gick det bättre med språket. Sedan upptäckte dom att svenska och holländska har många gemensamma ord, så var det något ord dom inte kunde på engelska så drog dom till med det egna språket och det gick bra det också. Med på utställningen var också brorsan Dexter och syrran Gaia, där var också kennelsyskon till oss men dom är yngre än mig så vi tävlade inte i samma klass. För mig och Dexter gick det väl inte så där jättebra för men syrran klara sig bra och lilla My (Greirish Mi Chica Latina) sopade mattan med oss allihop och blev BIR, något som alla vi blev jätteglada för, både för Mys skull men framför allt för Pers skull med tanke på allt jobb han lägger ner på oss hundar.
Veckan efter utställningen försvann småmattarna till Gotland för en veckas semester så det blev ganska lugnt och skönt här hemma. Vi var och hälsade på hos Per för det var där som Mr.Svennson bodde under sin vistelse här. Med sig på resan hade Mr.Svensson sin sambo Jolie, en gammal varghundsdam som jag hade mycket respekt för. Dom kom också hem till oss och hälsade på en dag, så att jag fick visa dem hur jag bor och var jag tar mina promenader. Dom sa att dom tänker komma och hälsa på igen nästa sommar och det ser jag verkligen fram emot, samma sak med matte och husse, dom tyckte det var jätteroligt att få besök.
Sorgligt nog så gick Jolie bort bara 2 veckor efter att hon hade kommit hem till Holland igen, hon hade ett hjärtfel som bara blev värre så hon orkade inte fortsätta leva. Vi blev alla jätteledsna när vi fick höra det. Jolie blev 7 år.

Loke

Här är vi allihop, ifrån vänster, Jolie, Mariet, Mr.Svensson, Jo, O'boy, Primus, jag själv och matte.

Hej allesamman! Tack och lov att man är en liten byracka, jag tänker på hur Loke har det med sina bad och hans matte som håller på och rycker honom i pälsen jämt och ständigt. Det slipper jag, OK jag blir väl badad jag också emellanåt och kammad men det är inte samma sak.
Det har varit väldigt mycket varghundar den här månaden men det går riktigt bra tycker jag. När dom blir för närgågna och framför allt många som vill hälsa på mig samtidigt så fräser jag bara ifrån och dom springer iväg som skrämda harar. Inga problem med att vinna respekt där inte.
Jag måste få säga att Lokes mamma O’boy är en mycket stilig flicka. När hon var här och hälsade på tillsammans med Mr.Svensson och Jolie så blev jag blixtförälskad. Jag kunde inte slita mig ifrån henne så till sist fick Lokes matte göra det åt mig )
Jag har väl inte så mycket mer att säga så det får bli allt för den här gången.

Primus

Vecka 29 & 30

Loke — Sun, 29 Jul 2001 12:14:33 +0000

Så var det dags igen. Familjen började packa, jag blev som vanligt fundersam och undrade vart vi skulle fara den här gången. Vi packade in oss i bilen tidigt en lördagmorgon, åkte till Ella och lastade henne och hennes saker för att sedan göra samma sak med Camilla. Så bar det iväg, vi åkte och åkte. Så småningom stannade vi vid Tönnebro, där har jag varit två gånger tidigare så jag förstod nu att det var Norrland vi var på väg till. Mycket riktigt så åkte vi till samma ställe som vi var på förra året nämligen Ellas sommarstuga som ligger i Ångermanland. Det stället är jättemysigt för jag får gå lös hela tiden, jag behöver inte ens ha något halsband. Men jag stannar vid huset ändå för man vet aldrig när matte får för sig att gå ut på promenad, då får man ju se till att vara på hugget så att hon inte försvinner. Vi stannade på sommarstället i 12 dagar och hade det ganska skönt, det enda som var lite trist var vädret. Det regnade så infernaliskt att vi kunde bara sitta ute och äta 3 dagar resten av dagarna fick vi hålla oss inne. Husse sotade skorstenen också, det var ett äventyr bara det. Han gjorde nämligen i ordning en lite hemmagjord konstruktion av sotarverktyg. Han hade en viska men inget klot att sätta som tyngd. Han hittar däremot ett block som man använder när man vill vinscha saker. ”Det här”, sa han till matte, ”det fungerar precis lika bra”. ”Jasså gör det”, sa matte, ”det tror jag inte, för det är inte runt och kommer säkert att fastna i skorstenen och lossna ifrån linan”.
Låt oss säga så här. Matte fick säga ”vad var det jag sa” till en mycket skamsen husse den dagen. Men till hans fördel skall jag väl säga att han lyckades fiska upp blocket ur skorstenen också.
Husse och matte sotade och sotade, dom gjorde ren hela vedspisen och fick ur massor med sot, men det var tji att elda i den, det bara rök in. Då sa matte att ”nä nu får vi ta till något radikalt, det måste vara en propp i skorstenen”. Så husse och matte hämtade ett litet träd som dom huggit av alla grenar på, så klättrade husse upp på taket med trädet och stoppade ner det i skorstenen. Det sa plopp och ”proppen” lossnade. Efter det så kunde matte skrapa ur lika mycket sot ur spisen en gång till. Men tänk vad bra det brann i spisen sedan. Matte sa ”att så här bra fyr hade det inte varit i spisen sedan jag var liten” och det var lääänge sen, det skall ni veta.

Loke

Primus och jag sittandes på farstutrappen

Just det, Norrland, det är grejer det. Jag hade ju aldrig varit där förut men åhhh, vilket ställe. Å sen det här med att vi fick gå in och ut i huset som vi ville. Fast jag fick bassning emellanåt för att jag skällde så infernaliskt. Jag hade nämligen upptäckt att på andra sidan älven i Silsjönäs (själva bodde vi i Fjällsjösil) bodde det hundar. Det är väl sådär en tre km dit men ljud färdas lätt över vatten. Så på kvällen sprang jag gärna ut för att skälla. Det var så himla kul för jag fick ju svar ifrån hundarna på andra sidan vattnet. Men matte kom och tog in mig när jag gjorde så och sa till mig att man kunde inte hålla på och skälla så där kl.23 på kvällen för då ville folk sova och inte höra på mig och dom andra hundarna. Jag fick gå på skogspromenader också fast det var lite marigt att gå i lingon och blåbärsris, ni vet, jag har ju så korta ben. Men när vi höll oss på stigarna så gick det bra. Jag upptäckte blåbär också, det är gott och jag kan ju faktiskt plocka dom själv om jag har lust, fast det var enklare att gå till matte och tigga av hennes färdigplockade.

Primus

Här har ni mig i lingonriset.

Vecka 28

Loke — Sun, 15 Jul 2001 12:10:03 +0000

Har ni tänkt på en sak? Det är över ett år sedan som jag flyttade hit till min familj. Tänk vad nytt och läskigt allting var då och nu så skulle jag inte kunna tänka mig att bo någon annan stans. Ja, tänk vad tiden går.
Jag har vägt mig igen och jag har gått upp ytterligare så nu väger jag hela 66 kg. Vi har lyckats att hitta ett bad där hundar får bada också, det blev Översjön. För om vi åker till våran brukshundsklubb och går därifrån så blir det en alldeles lagom prommis på 2 km. Sedan är vi vid sjön en stund och badar (jag badar bara tills magen tar i vattnet sen vill jag inte gå ut längre) för att senare få en prommis tillbaks, det är vad jag kallar för en riktig promenad det.
Mellanmatte har flyttat hemifrån, det är jättekonstigt när inte hela flocken bor tillsammans längre. Fast jag har varit och hälsat på i hennes egna lya och det är inte längre bort än att jag och matte kan gå dit. Det är ett konstigt ställe hon bor på, man går in genom en dörr och sedan en dörr till så att man hamnar i ett jättelitet rum. Det rummet låter konstigt och så ser man hur det åker en massa dörrar förbi, uppifrån och ner far dom när man skall till mellanmatte. Matte säger att det heter hiss och att jag nog inte klara av att gå i alla trapporna för mellanmattes lya ligger nio trappor upp. Tjusig utsikt har hon ialla fall och det är faktiskt ganska mysigt att vara där och hälsa på, så jag skall nog kunna vänja mig vid det här också.

Hej svejs! Loke

Här är en bild av lilla jag ifrån förra sommaren, jag är ca 15 veckor på bilden.

Bada bada bada bada, det är jätteskoj. Tänk när vi kom till den där Översjön och mattarna hoppade i och simmade, vad roligt det var. Jag simmade med för glatta livet och det är så skoj när man får mattarnas ansikten i samma höjd som en själv, då kan man passa på att pussas litet. Fast jag badade tills jag började frysa den här gången också, så husse satte på mig kopplet för att jag inte skulle kunna gå i vattnet något mer, jag fick sitta i solen och värma mig i stället.

Tjeeena! Primus

Vecka 27

Loke — Sun, 08 Jul 2001 12:07:23 +0000

Mycket riktigt visst fick jag bada, fast i den här värmen så var det ju inte så tokigt, jag blev väldigt livad och glad när jag efter badet fick hoppa omkring i trädgårn och skaka på mig. Jag fattade ju nu att det var dags för utställning igen, för det är bara då (nästan) som mattarna håller på så här med mig. Mellanmatten som alltid brukar hjälpa mig när jag skall ställas ut blev magsjuk i början på veckan och på onsdan så blev matte jättekonstig hon också, hon sa att hon hade feber och gick och lade sig jättetidigt och på morgonen så var det inte hon som gick ut med mig utan lillmatte fick göra det i stället. Men sen på eftermiddan så började dom röra på sig, mattarna, och dom samlade ihop mina grejor som utställningskoppel och borstar. Sedan bar det iväg, fast vi åkte inte så långt, det tog nog bara en 30 minuter att komma fram. Det var jättevarmt ute men vi hade parasoll med oss och massor med vatten så det blev inte så tokigt. Jag fick ligga och vila i skuggan under parasollen och så drack jag lite vatten emellanåt, så det gick bra. Hur det gick med utställningen, ja vad tror ni med en skönhet som jag. Jag fick ett HP och blev sedan BIR (bäst i rasen). Det var två andra varghundar där men jag var vackrast av oss tre. Det enda som inte var så kul och som mattarna blev väldigt förgrymmade över var att ringsekreteraren glömde att ropa in oss vid BIS bedömningen så den missade vi. Men två vackra rosetter fick jag med mig hem ialla fall så det börjar bli en ansenlig samling som jag har ovanför min säng. Jag har varit och badat i en sjö också, nja eller snarare vadat. Vi vet inte riktigt vart man kan åka och bada här i Stockholmstrakten när man är hund så jag fick bada i sjön Görveln, men det var så mycket vass en bit ut i vattnet så det blev bara till att strosa i strandkanten. Men skönt var det i allafall, mattarna stänkte vatten på mig och det var kul, jag försökte fånga vattnet och ramlade nästan omkull. Vi skall fortsätta leta badplats tills vi hittar en där jag åtminstone kan gå ut så magen tar i vatten ytan. Om det är någon som har något tips så skriv gärna och berätta.

Hej då! Loke

Jag har minsann badat jag också och det var jätteroligt. Jag har ju så korta ben så jag fick simma jag. Mattarna hade tagit med sig kongen och den sorten vi har är en som flyter. Så dom slängde i kongen och jag simmade efter. Jag badade och badade till jag började frysa men då sa mattarna att det fick vara bra. Men jag gör gärna om det här fler gånger. Jättekul!

Primus